Vad kör kidsen för Ice Breaker™ nuförtiden?
Jag gillar livet. Jag önskar att jag hade mer tid att leva livet. Därför har jag skapat den här bloggen.
Man kanske skulle börja med en kort ekonomi-historik av mig och varför jag är i den situationen, och positionen, jag är i idag. Ja, det låter som ett bra koncept att bygga första riktiga blogginlägget om!
Kort och gott började jag från 0;- på kontot i år. Inte för att jag inte har en inkomst, eller för att jag har det dåligt ställt på nåt sätt. Jag har haft fast anställning i över fem år, och inte jobbat en timme under heltidstjänst sedan jag gick ur gymnasiet. Jag bor och jobbar i Norge, ett land känt för sina tillgångar, och har gjort sedan starten av min karriär. Jag har idag över genomsnittet i lön. Jag har ett konto i banken som heter buffert, och ett som heter sparkonto. Jag har en sambo som delar på kostnaderna med mig, och hon är otroligt duktig på att lägga pengarna på hög (notera: låta kontosiffran växa manuellt på bankkonto), men även att dra med mig i till dels "onödigt" spenderande - mest på grund av att hon tidigare haft högre inkomst än mig så en restaurangnota på en tusenlapp till onsdagens lunch har inte märkts lika tydligt på hennes Visakort som det gjort på mitt, även om man "självklart ska betala för sig själv, det är ju mest rättvist". När jag dessutom har en tendens att både äta och dricka lite mycket och gott har jag gått med på det för att det är det par gör - utan att först tänka på morgondagen.
Jag började med 0;- på kontot i år. Det var en lögn. Jag startade med minus en miljon på kontot i år. Vi köpte bostad för ett par år sedan, och har som hederliga medborgare ammorterat och betalat många kronor i ränta. Vi ammorterar runt 2% om året, och betalar 2,35% i ränta. Dessutom blev jag övertalad att öka lånet på grund av ett lockande bilköp för inte så längesedan. Nåväl, att öka bolånet var ju i alla fall inte lika illa som ett billån, och fastigheter i mitt område tycks vara immuna mot all slags nedgång - än så länge, knack knack.
Det jag inte berättade om bostadsköpet var att jag efter det insett att det i Norge finns något som kallas för BSU - Boligsparing for Ungdom. Där kan du tills du är 33 år spara pengar som vid årsskiftet låser sig, och endast får tas ut för att gå till kontantinsats, depositum (säkerhetsinsättning? Jag vet inte vad det heter på svenska...) eller liknande. Om du sparar 25 000;- får du automatiskt en skattelättnad på 5 000;- och det är strax över 3% ränta så det är en crazy good deal. Detta var något min sambo berättade för mig att hon hade sparat i under många år, men som jag började med först förra året. Så där har jag faktiskt fått ihop 25 000;- under 2017. Vi slapp dock använda hennes BSU-kapital när vi köpte lägenhet, då hon hade tillräckligt mycket pengar lagda på hög på sparkonto och jag hade extremt snälla föräldrar.
Jag har två gånger i livet fått stora ekonomiska gåvor av mina päron. Som nämnt - hjälp till kontantinsatsen - och när jag fyllde arton fick jag ta över en aktiedepå med värde 20 000;-. Två månader senare var värdet 10 000;- och en månad efter det var pengarna slut. Det var en rolig sommar. Om jag hade varit mina föräldrar hade jag nog brutit kontakten.
Det är lite på det spåret det har fortsatt. Jag åkte som sagt till Norge och fick heltidsjobb. Tjänade pengar. Spenderade pengar. Dyra hobbies som utgångar, öl, snus, restauranger. Helt plötsligt hade mycket tid gått, och jag insåg att jag drog till det här landet för att tjäna ihop ett sparkapital till resten av livet, men efter fem år hade jag lika mycket som jag började med. Ett rent misslyckande. Jag hade som sagt ett buffertkonto och ett sparkonto som jag överförde pengar till när lönen kom. Men det var allt för lätt att gå in i mobilbanken och trycka "överför", när man ville ha en ny TV, ett nytt spel eller bara en till öl. Jag hade ju gjort så sedan jag var arton och jag har trots allt aldrig hamnat i minus, inga problem. I alla fall inte kortsiktigt.
I år har jag gjort min mest radikala förändring i livet hittills, och jag tror och hoppas att jag om tjugo år kommer tacka mig själv. Vad min plan är, och vad jag gjort för tilltag, det får jag skriva om nästa gång då det börjar bli sent.
På återseende
Utdelningsresan - 2018-07-31
Kommentarer
Skicka en kommentar